Skola i djungeln

Inte fanns det någon skola för svenska barn i djungeln. Min storasyster fick nöja sig med att plugga  hemma med stöd av mamma. De Afrikanska barnen fick i början sitta i skuggan av palmer och skriva med pinnar på marken. Så småningom byggdes enkla skolor .  Men alla barnen var glada över att få lära sig läsa och räkna.

Tant Rosa var pedagogen i skolan och mamma hjälpte de sjuka och  undervisade i barn- och hälsovård .

Påhälsning i stugan

Tänk er, att här i vårt land är det noga planerat när någon ska komma på besök. Många av oss ringer långt i förväg och gör en inbjudan . Dagen före, dammsugs det och städas. Man förbereder inhandling av mat. Man är svettig av all stress. Lukten sprider sig i rummen.  Alla, ja hela familjen ska in och duscha på en och samma gång. Det går inte. En i taget. Så småningom står gästerna i tamburen och slutligen är alla på plats runt matbordet.  Men i  Kongo-stugan fungerar det inte så. Ingen inbjudan. Telefon finns inte. Man hälsar på varandra helt enkelt.  Det är bara att sätta sig ned på marken som oftast var täckt med flätade stråmattor.  Nå, vad bjuds det på ? Vill man äta, får man hålla till godo med den gröt som serveras i en stor gryta . Gröten är tillagad av banan eller maniok. Man tar en klick med fingrarna  och doppar i olja. Jag gillade deras gröt men andra skulle nog tycka att det var mer som tjock deg utan salt. Till vår stuga kom vänner från byn och hälsade på så klart. När de kom ropade de hodi hodi. Dörren öppnades och de steg in. Oftast bjöd vi på te och bröd eller någon slags soppa. Där satt vi alla och pratade. Vi berättade om Sverige och de berättade om sin by och folket runt omkring. Ibland hade de ärende och vill ha hjälp. Vänskapen var stor. Allt kändes så enkelt. 

Tre tider att rätta sig efter: Soluppgång, Siesta och Solnedgång .

Visst är kaffe gott? För att få tag på kaffe var vi tvungna att ta oss till en kaffeplantage. En god vän från byn tog oss till plantagen. Där fick vi veta att man tvungen att plocka bönorna själva i vår medtagna gamla säckar och inte ICA -påsar som vi här använder oss av. Naturligtvis fick vi tolkas av vår käre vän. Vi kunde ju bara engelska, franska och swahili. Här använde man sig av stamspråk som vi inte kunde.

Kaffebönor ska rostas

Hemkomna var det dags att fixa de rödgröna bönorna som växt i klasar på buskar och nu låg i säckar. Mamma experimenterade med att rosta bönorna i vår vedspis. Nu låg de där på en plåt i spisen. Skulle det vara mörkrostat eller mellanrostat? Mamma valde nog för det mesta mellanrostat. När det var klart togs plåten ut . Bönorna skulle kallna. Dags att mala dem i vår lilla kaffekvarn och smaka. Det var säkert utsökt gott. Själv drack jag inte kaffe. Jag var ju liten då. Varje gång kokades kaffet på nymalda bönor. In I dag öppnar man ett vakuumpackat paket som snabbt och enkelt inköpts på kanske Willys. Gott nog även det.

För oss barn att dricka

Vad fick vi att dricka vid fikastunder? Jo, pressad apelsin- eller mandarin saft. Läskande i den varma solen som stekte på verandans tak. I skuggan var det ju bara fyrtio grader varmt.  Vatten fanns att dricka men det var tvunget att kokas först och sen svalna. Kallt vatten……nej ljummet var det alltid.

Livat under mitt paraply

Ja det var livat. Jag var full av energi och livlig. Mitt paraply hade allt jag behövde av värme , kärlek, mat, sömn, mat, vatten , bostad. Läkarvård fick mamma sköta på hemmaplan. Hon hade sjukvårdsutbildning som hon hade gått i Bryssel. Dessutom var alla tvungna att gå en kurs i franska i Bryssel för att kunna kom in i landet. Jag hade det bra under mitt paraply.

Dags nu för min fikastund i dag. Hej då alla ni där ute !

I dag är en lugn söndagseftermiddag. Mental förberedelse inför en enkel gråstarrsoperation. Jag har ju ett färgglatt paraply som ni ser på bilden. En liten skada har blivit efter 73 år. Grå starr går att fixa . Värre är om paraplyet går sönder och det blir sprickor eller stora hål. Slitage få man räkna med . Mitt paraply har ju varit med om mycket och stundom varit trasigt i kanterna men också lagats och blivit helt och starkt.  Du kommer få följa med mig och mitt paraply under händelserika år från Afrika till Sverige . För mig blev det kulturkrock.

Du är alltid lika välkommen!

Just Du är VÄLKOMMEN till min blogg.

Paraplyet………undrar du nog ? Jo, ett paraply har oftast åtta pinnar, som håller det utsträckt och skyddar oss från det som vi inte vill ska komma uppifrån, t.ex. regnet som blöter ner oss. Vi ser bara vårt eget “osynliga paraply” och  om det fungerar . De åtta pinnarna representerar  KÄRLEK, VÄRME, MAT, SÖMN, VATTEN, BOSTAD, KLÄDER och LÄKARVÅRD

Kassera en av pinnarna och tänk  vad de skulle ha för konsekvenser.  Först och främst har jag sett på barn och ungdomar och försökt analysera deras paraplyer. Många elever har fina och hela paraplyer men de andra då??  Ser vi dem ?

Jag återkommer med mina tankar. Livat under paraplyet är också kul.