Inte sju till fem arbete, nej jour dygnet runt

Att ha jour dygnet runt var en självklarhet för mina föräldrar. Människor blev ju sjuka som vi här i vårt land . Då fick mamma ställa upp och hjälpa både barn och vuxna så gott det gick. De kom ibland nattetid och bad henne komma till den sjuke. Ibland hände det att den sjuke hade sådana krämpor att de fick med hjälp av bärare att ta vederbörande den långa vägen till sjukhuset i stan Bukavu. Mina föräldrar var ju där för att hjälpa befolkningen med allt. Folket var deras vänner och de brann av kärlek till dem.

Att laga tänder provisoriskt var väl inte det lättaste

Ibland kom patienter till oss med tandvärk. Pappa kliade sig i huvudet och tittade på den onda tanden. Detta var ett ganska stort hål mitt i en kindtand. Dags att rengöra och borsta med tandkräm alla tänderna och sen desinficera tanden. Uppfinningsrikedomen slog till och tanden lagades med fönsterkitt. Det gick alldeles utmärkt. Även min syster fick sin tand lagad med fönsterkitt av pappa. Nu var alla glada och log mot varandra brett.

Vid ett annat tillfälle kom en man, också han med tandvärk. Kinden var uppsvälld och var hade bildats under och runt om i tandköttet. Samma procedur med desinficering och rengöring . Men att laga med fönsterkitt denna gång var inte tal om. Tanden var näst intill halvrutten. Pappa som var byggnadssnickare hämtade en tång . Mannen gapade villigt och stort. Tången grep om tanden och efter flera försök  for tanden ut. Mannen ylade av glädje och tackade. Nu gick han hem med asperin i handen mot värk.

Tack till alla er som läser! Ses snart