Mina föräldrar var allt i allo, dygnet runt

Bildresultat för fina bilder Afrika

 

Inte sju till fem arbete, nej jour dygnet runt

 

Att ha jour dygnet runt var en självklarhet för mina föräldrar. Människor blev ju sjuka som vi här i vårt land . Då fick mamma ställa upp och hjälpa både barn och vuxna så gott det gick. De kom ibland nattetid och bad henne komma till den sjuke. Ibland hände det att den sjuke hade sådana krämpor att de fick med hjälp av bärare att ta vederbörande den långa vägen till sjukhuset i stan Bukavu. Mina föräldrar var ju där för att hjälpa befolkningen med allt. Folket var deras vänner och de brann av kärlek till dem.

 

 

Bildresultat för fina bilder tand

 

Att laga tänder provisoriskt var väl inte det lättaste

Ibland kom patienter till oss med tandvärk. Pappa kliade sig i huvudet och tittade på den onda tanden. Detta var ett ganska stort hål mitt i en kindtand. Dags att rengöra och borsta med tandkräm alla tänderna och sen desinficera tanden. Uppfinningsrikedomen slog till och tanden lagades med fönsterkitt. Det gick alldeles utmärkt. Även min syster fick sin tand lagad med fönsterkitt av pappa. Nu var alla glada och log mot varandra brett.

Vid ett annat tillfälle kom en man, också han med tandvärk. Kinden var uppsvälld och var hade bildats under och runt om i tandköttet. Samma procedur med desinficering och rengöring . Men att laga med fönsterkitt denna gång var inte tal om. Tanden var näst intill halvrutten. Pappa som var byggnadssnickare hämtade en tång . Mannen gapade villigt och stort. Tången grep om tanden och efter flera försök  for tanden ut. Mannen ylade av glädje och tackade. Nu gick han hem med asperin i handen mot värk.

Tack till alla er som läser! Ses snart

Lämna kommentar Dela inlägget:

Afrikanskt kaffe är gott

 

Kaffebönor, Kaffekopp, Kopp, Kaffe, Nöje
Afrikanskt kaffe är gott.

Visst är kaffe gott? För att få tag på kaffe var vi tvungna att ta oss till en kaffeplantage. En god vän från byn tog oss till plantagen. Där fick vi veta att man tvungen att plocka bönorna själva i vår medtagna gamla säckar och inte ICA -påsar som vi här använder oss av. Naturligtvis fick vi tolkas av vår käre vän. Vi kunde ju bara engelska, franska och swahili. Här använde man sig av stamspråk som vi inte kunde.

 

Kaffebönor ska rostas

Hemkomna var det dags att fixa de rödgröna bönorna som växt i klasar på buskar och nu låg i säckar. Mamma experimenterade med att rosta bönorna i vår vedspis. Nu låg de där på en plåt i spisen. Skulle det vara mörkrostat eller mellanrostat? Mamma valde nog för det mesta mellanrostat. När det var klart togs plåten ut . Bönorna skulle kallna. Dags att mala dem i vår lilla kaffekvarn och smaka. Det var säkert utsökt gott. Själv drack jag inte kaffe. Jag var ju liten då. Varje gång kokades kaffet på nymalda bönor. In I dag öppnar man ett vakuumpackat paket som snabbt och enkelt inköpts på kanske Willys. Gott nog även det.

För oss barn att dricka

Vad fick vi att dricka vid fikastunder? Jo, pressad apelsin- eller mandarin saft. Läskande i den varma solen som stekte på verandans tak. I skuggan var det ju bara fyrtio grader varmt.  Vatten fanns att dricka men det var tvunget att kokas först och sen svalna. Kallt vatten……nej ljummet var det alltid.

Livat under mitt paraply

Ja det var livat. Jag var full av energi och livlig. Mitt paraply hade allt jag behövde av värme , kärlek, mat, sömn, mat, vatten , bostad. Läkarvård fick mamma sköta på hemmaplan. Hon hade sjukvårdsutbildning som hon hade gått i Bryssel. Dessutom var alla tvungna att gå en kurs i franska i Bryssel för att kunna kom in i landet. Jag hade det bra under mitt paraply.

Dags nu för min fikastund i dag. Hej då alla ni där ute !

Lämna kommentar Dela inlägget:

Afrika min första by

När jag tänker Afrika känns det som om jag har en fot där och en i Sverige. Man pratar mycket om att vara svensk och när är man det? Känns inte så viktigt. Man är ju trots allt bara en liten människa i stora universum. Nå …..hur hade vi det i vår by. Det fanns bara en svensk dam. För övrigt var det bara infödingar.  Jag var bara tio månader och hade tagit mina första steg. Pappa byggde hus, kyrka och skola. Mina föräldrar jobbade som allt i allo för befolkningen.

Sorg och glädje i familjen

Familjebild

Min storasyster var sex år äldre. Tidigare hade vår bror dött i malaria vid ett års ålder. Ett hårt slag för mina föräldrar och min syster. Jag var då inte född. Mycket hände i denna by långt inne i djungeln.  Själv råkade jag också få malaria vid två års ålder. Pappa som var djupt troende och kunde knappt be till Gud för mig. De hade ju reda förlorat ett barn. En god vän till pappa i byn kom för att se hur det var med mig. Febern steg och och jag krampade kraftigt för att sedan vända ut och in på ögonen. Då var mannen vid min säng och bad: “-Gud ta hem barnet eller gör det friskt nu, så hon slipper lida, amen.” Strax därefter sa jag på mitt barnspråk : – Jag kakar (skakar) inte länge (längre). Med stark livsvilja blev jag frisk igen.

En härlig lekkamrat

Det blev fem/sex händelserika år och möten med olika sorters djur och människor. Vi hade roligt och fick naturligtvis flera lekkamrater i byn. Alltid ville de känna på vårt hår klappa våra våra huvuden. Jag tyckte mest om att trä mina små fingrar in i deras hår. Det var  lite strävt och krulligt. En pojke från byn passade mig och min syster. Han var så rolig att leka med. Snabbt körde han mig i sittvagn

Inga Affärer

Det var en tre dagars lång vandring genom skogen för att komma till en bilväg och få lift. Vi liftade till staden Bukavo. Där handlade vi ris, salt, mjöl, mjölkpulver, tvål, tandkräm m.m. Bärare följde med och hjälpte till att forsla hem förnödenheterna. Allt låg i stora säckar och skulle räcka länge. Grönsaker och frukter odlade vi själva. Ägg fick vi av våra höns. Getter hade vi också. Getmjölk var både näringsrikt och gott. I byn sålde de ibland en och annan gris som vi kunde köpa och sen slakta. Det gällde att vara uppfinningsrik för kyl och frys fanns ju inte. Jordkällare fick grävas.

Bortskämd

Här är vi bortskämda. Vi kan gå eller köra bil till närmsta affär och handla för dagen. Till och med kan vi skicka efter matkasse och får den hemkörd .

Hej på ett tag ! Ses snart !

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Ett slitet “paraply”

I dag är en lugn söndagseftermiddag. Mental förberedelse inför en enkel gråstarrsoperation. Jag har ju ett färgglatt paraply som ni ser på bilden. En liten skada har blivit efter 73 år. Grå starr går att fixa . Värre är om paraplyet går sönder och det blir sprickor eller stora hål. Slitage få man räkna med . Mitt paraply har ju varit med om mycket och stundom varit trasigt i kanterna men också lagats och blivit helt och starkt.  Du kommer få följa med mig och mitt paraply under händelserika år från Afrika till Sverige . För mig blev det kulturkrock.

Du är alltid lika välkommen!

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

“Att vara välkommen”

Just Du är VÄLKOMMEN till min blogg.

Paraplyet………undrar du nog ? Jo, ett paraply har oftast åtta pinnar, som håller det utsträckt och skyddar oss från det som vi inte vill ska komma uppifrån, t.ex. regnet som blöter ner oss. Vi ser bara vårt eget “osynliga paraply” och  om det fungerar . De åtta pinnarna representerar  KÄRLEK, VÄRME, MAT, SÖMN, VATTEN, BOSTAD, KLÄDER och LÄKARVÅRD

Kassera en av pinnarna och tänk  vad de skulle ha för konsekvenser.  Först och främst har jag sett på barn och ungdomar och försökt analysera deras paraplyer. Många elever har fina och hela paraplyer men de andra då??  Ser vi dem ?

Jag återkommer med mina tankar. Livat under paraplyet är också kul.

 

 

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget: