Finns det farliga ormar

Orm i köket

Naturligtvis fanns det ormar. Somliga var stora, till exempel grön och svart mamba. Många olika sorter som jag inte har något namn på, ringlade sig i palmer och kröp på marken. Eftersom jag var liten förstod jag inte det farliga med ormar. Det berättas att mamma hade satt mig i en zinkbalja för att bada.  Jag plaskade med händerna och fötterna i vattnet. Mamma  förstod  att jag hade roligt. Hon hörde mitt skratt från den plats i köket, där hon stod och höll på med att laga kvällsmat. Hon vänder sig om och får då se en lång orm som slingrar sig bort mot badbaljan, där jag sitter. Hon ropar på hjälp och pojken som brukar sköta om mig kommer.  Han tog klykan som stod i köket och satte den över ormens huvud. Sträckte sig mot ormens stjärt . Tog tag i stjärten och bar sedan  iväg ormen till okänd plats. Lilla jag tyckte ju om den, men blev bestulen på den leken som kunde blivit “livat under paraplyet”.

 

En svensk lärare har besök i sängen

I byn bodde en svensk dam vid namnet Rosa.  Hon var lärare. Min syster bruka smyga till henne när vi hade siesta. Hon ville ju inte ha mig dragandes med.  En dag föll det mig in att springa till tant Rosa ensam. Hos tant Rosa fick man saft och bulle. Under tiden som tant Rosa kokade kaffe till sig och dukade fram saft och bulle gick jag in i hennes sovrum för att leka med hennes docka. Plötsligt hör hon mig skrattande alldeles förskräckligt. Hon hör mig upprepa  :” Go da go da !” .Hon går in i sovrummet och till sin stora förskräckelse ser hon mig niga framför en orm. Ormen ligger hopslingrad  med huvudet sträckt uppåt och gungade fram och tillbaka. Tant Rosa sliter tag i mig och drar mig därifrån. En inföding kallas till hjälp.  Ormen bärs ut. Jag som hade så roligt. Slut på det roliga som kunde slutat med katastrof.

 

I den öppna spisen

Vi sitter i vårt vardagsrum . Min mamma, pappa och min syster spelar familjespel. Ett  duns …hörs i vår öppna spis som vi brukar elda i. Vi ser en orm som dunsat ned och slingrar sig nu ut på golvet. Klykan som vi har i köket hämtas av pappa . Klykan sätts över ormens huvud. Pappa tar tag i stjärten och bär iväg den.  Nu förstår ni säkert varför vi alltid tittade under och i sängar innan vi gick till sängs på kvällarna. Bakom och under möbler tittade vi. För en orm är det enkelt  att slingra sig in genom en dörröppning.

 

Trädet brinner

Äspingar i mängder

Utanför vårt köksfönster hade vi ett vackert lummigt träd. Inte så högt. En morgon berättar vår barnpojk  (inte barnflicka)att det var fullt, ja riktigt fullt med äspingar i trädet.  Vad gör man ? Infödingarna kom med sina geniala beprövade råd. Med hjälp från folk i byn högg vi ned trädet och samtidigt satte de eld på trädet. Runt det brinnande trädet gick de vuxna med ris och ruskor . De slog på lågorna för att hålla elden inom ett kontrollerbart område. Det var fara för vårt lilla boningshus som pappa byggt. Allt gick bra. Faran över . En del äspingarna brann väl upp medans andra flydde.

“Livat under paraplyet” kan man väl påstå att det är.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Afrika min första by

När jag tänker Afrika känns det som om jag har en fot där och en i Sverige. Man pratar mycket om att vara svensk och när är man det? Känns inte så viktigt. Man är ju trots allt bara en liten människa i stora universum. Nå …..hur hade vi det i vår by. Det fanns bara en svensk dam. För övrigt var det bara infödingar.  Jag var bara tio månader och hade tagit mina första steg. Pappa byggde hus, kyrka och skola. Mina föräldrar jobbade som allt i allo för befolkningen.

Sorg och glädje i familjen

Familjebild

Min storasyster var sex år äldre. Tidigare hade vår bror dött i malaria vid ett års ålder. Ett hårt slag för mina föräldrar och min syster. Jag var då inte född. Mycket hände i denna by långt inne i djungeln.  Själv råkade jag också få malaria vid två års ålder. Pappa som var djupt troende och kunde knappt be till Gud för mig. De hade ju reda förlorat ett barn. En god vän till pappa i byn kom för att se hur det var med mig. Febern steg och och jag krampade kraftigt för att sedan vända ut och in på ögonen. Då var mannen vid min säng och bad: “-Gud ta hem barnet eller gör det friskt nu, så hon slipper lida, amen.” Strax därefter sa jag på mitt barnspråk : – Jag kakar (skakar) inte länge (längre). Med stark livsvilja blev jag frisk igen.

En härlig lekkamrat

Det blev fem/sex händelserika år och möten med olika sorters djur och människor. Vi hade roligt och fick naturligtvis flera lekkamrater i byn. Alltid ville de känna på vårt hår klappa våra våra huvuden. Jag tyckte mest om att trä mina små fingrar in i deras hår. Det var  lite strävt och krulligt. En pojke från byn passade mig och min syster. Han var så rolig att leka med. Snabbt körde han mig i sittvagn

Inga Affärer

Det var en tre dagars lång vandring genom skogen för att komma till en bilväg och få lift. Vi liftade till staden Bukavo. Där handlade vi ris, salt, mjöl, mjölkpulver, tvål, tandkräm m.m. Bärare följde med och hjälpte till att forsla hem förnödenheterna. Allt låg i stora säckar och skulle räcka länge. Grönsaker och frukter odlade vi själva. Ägg fick vi av våra höns. Getter hade vi också. Getmjölk var både näringsrikt och gott. I byn sålde de ibland en och annan gris som vi kunde köpa och sen slakta. Det gällde att vara uppfinningsrik för kyl och frys fanns ju inte. Jordkällare fick grävas.

Bortskämd

Här är vi bortskämda. Vi kan gå eller köra bil till närmsta affär och handla för dagen. Till och med kan vi skicka efter matkasse och får den hemkörd .

Hej på ett tag ! Ses snart !

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: